Thursday, February 28

'Bebas Rambut'

Assalamualaikum


Ni conversation between me and nadiah. Bilamana kitorg cm dah penat dok kat belakang dengar kuliah. Tetibe conversation dia bermula gini;

Nadiah: Weh jom freehair. Panas lah.
Me: *pandang dia lama juga, tp layan jela* Jomlah! Adik aku kata aku lawa bila freehair dengan spec ni tapi bila pakai tudung tak. *sambil gelak teringat apa puti kata
Nadiah: Haa Nampak tak. Sebab aku pilih spec tu. So jom ah buka tudung.

Okay habis situ jela buat masatu. 

Cerita pasal benda ni gak. Kadang aku ada gak alpa tak sensitive. Contoh masa balik haritu, Ayah suruh reverse kereta and masatu malam plus bru lepas cuci rambut obviously lah basah kan. so aku dengan sukati nya keluar tak pakai tudung yela malam kan mana org nak nampak sgat. Nak tahu apa jadi? Aqil kejar aku bawa kan towel suruh aku cover kepala. 'Kakak tatau ke ni dah kat luar rumah' Terkejut sekejap sistur. kakakaka aku gelak je lepastu, awww so baik adiik sayaaa. 

Bila fikir balik bila kita tak jaga bebenda macamni kenapa kita nak expect lebih2 and question Allah bila Allah nak uji kita? Kan? Sombong sangat kita ni. Tamak pulak tu. Minta bukan main. Tapi apa Allah suruh jaga kadang dipandang sepele. 

Pernah tak imagine kita meninggal before kita sempat taubat? For me. I always imagine that. Sebab currently tengah berada di negara yang terletak di lingkaran api pasifik. Bila tiba2 terfikir ada lah masatu baru nak nangis teruk2. I die when I far away from my family. Sedihnya.

Before balik haritu. I took grab to KLIA2 because something happen. I cry A LOT LIKE A LOT. Siap dah takisah uncle tu dengar ke tidak. Sebaik uncle tu tak tanya ke pandang ke dri rear mirror. Tatahu bila berhenti nangis sebab aku sedar dari tidur dah sampai KLIA2. Penat kot nangis camtu over2 gitu. Sebaik sampai awal. Masatu mmg buang tebiat lah beratur dekat normal counter untuk dropbag. Jalan keliling klia2 ntah berapa round. Reason? Sebab nak redha kan muka habis nangis. Obvius ah. Kang ned nampak kantoi nangis! Kang kena cerita pulak kenapa nangis. Tak ready lah. Hati takuad! Tapi sampai sekarang when I think of that time sumpah akan nangis semula. Serious tatau nak cerita kat siapa. Even to my parents. I just cant. February really end with tear. Like so many tear I'd shed beberapa hari ni. Hormone cant tolerate aa this time. hahaha haih.

bye. sory sebab end with sigh. a very very heavy sigh. sory takda kena mengena pun post ni. I just cant handle myself throwing all story in one post. sorry.

P/s: Oh about the title. Taknak letak word sebenar sebab bila tengok view2 post dalam blog aku ni. High view apabila keyword dia kena dengan isu semasa. Atau yang memang literally a single word. hehe sis takod kang ada org jumpa blog ni walaupun org senanya boleh je jumpa bila type nama saya, HAA SIAPA YANG JUMPA DENGAN MENAIP TYPE NADHIRAH ENNAIDI TU! STALKER! HAHAH

Sunday, January 13

We Should Not Despair

Assalamualaikum

When I try to get to know you.
I found that you are very special.

When I try to get to know you.
I think I have a crush on you.

When I try to get to know you.
I think Im falling in love with you.

When I try to get to know you better.
I felt the love everyday.

When I try to get to know you better.
I think Im the luckiest person ever.

When I try to get to know you better.
I think I become a better person.

But..

Thats all temporary.
When one of us demand things more than usual.
Thats all temporary.
When one of us try to overcontrol the other's life
Thats all temporary.
When one of us is actually just too afraid losing the other one.

That 'one of us' is me. Its all my fault. I dont know why im acting like this. Can we sit together and talk? Discussing all things? Not just saying we dont know why these things happen to us. Can we? Settle all thought that always come to our mind (or it just me)? Please.

Nadhirah what are you doing here? U should be sleeping or finishing your work and go back. You need a rest not a stop. But a rest. Yes. A rest. :(